Är som ett lyckopiller, nästan...


allå allå emliga armén!
Nu är jag hemkommen ifrån Borås sjukhus, jag blev minst sagt utkastad för att det var någon tyst tant som skulle ha mitt rum. Jag började faktiskt gråta, dem frågade inte om jag kände mig redo att komma hem eller om jag ahde ont. Japp ett minus till Borås Sjukhus där...

Nu sitter man hemma hos mor & far, kändes bäst att åka hem till dom faktiskt under omständigheterna, tack för att ni finns. Försöker att koncentrera mig på annat just nu som min au pair ansökan, eller rättare sagt att min handledare ska höra av sig om att huvudkontoret har kollat igenom ansökan och att den är perfekt. Så just nu finns det inte så mycket att uppdatera om ansökan om det inte ploppar upp några frågor ifrån er då!
Have a nice day!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0